När jag nästan hoppade från Vallbybron

Flera av Er som läser det här vet att jag under flera veckor led av en väldigt plågsam tandvärk. Men jag tror inte många vet hur illa det egentligen var. Men det var väldigt illa! Jag var väldigt illa däran. Framför allt sista helgen.
  Det hela började för flera veckor sedan. Cirka två veckor innan jag skulle på en vanlig rutinundersökning. Jag trodde jag skulle kunna vänta till dess, men veckan innan fick jag ringa akut och komma samma dag.
  Ett par dagar innan hade jag satt mig på ett morgontåg och åkt till Stockholm för en dags utbildning i arbetsrätt. Kruxet var bara den att jag inte hade sovit en enda sekund på hela natten och främsta anledningen var tandvärken. Det här var naturligtvis tortyr! Att sitta en hel dag i en liten sal i en liten grupp och lyssna på en dam som pratade en heldag om lagar och regler i arbetsrätt. Usch! Fy! Det var hemskt. Även om hon var jätteduktig.

Undersökningen på fredagen var gedigen. Men jag kunde bara precisera på vilken sida tandvärken kom. Inte ens om den var i över- eller underkäken!
En spricka på en tand hittades och en väldigt temporär lagning gjordes. Och den bet jag av efter bara några timmar.
  Under den kommande veckan blev jag kanske lite bättre. Varvade med extra starka värktabletter och sov ändock hyfsat.
  Sedan kom fredagen och den egentliga rutinundersökningen. Eftersom jag fortfarande hade ont gjordes en mer temporär lagning av tanden. Observera att vi inte pratar någon karies och mina tänder var annars bra. Inga hål! Lite tandsten bara.
Varför gjordes inte en permanent lagning? Jo, därför att om inte detta skulle hjälpa skulle lagningen dels få tas bort och sedan skulle en rotfyllning få göras för 4-5 000:- Tandläkaren hoppades att lagningen av sprickan skulle räcka!
  Framåt kvällen började smärtorna bli allt värre (förmodligen blev infektionen värre) och på jobbet trodde en som gått igenom samma sak att jag omöjligt skulle klara en hel helg med de här smärtorna.

På natten mot lördag kunde jag inte sova. Jag hade inga värktabletter (Observera att vanliga Alvedon eller Treo var helt verkningslösa) hemma och det enda som hjälpte mot värken tillfälligt var att ta ett glas kallt vatten och skölja runt i munnen. Sedan fick man välja att svälja eller spotta ut. Sedan tog det ca 20 sekunder innan värken kom tillbaka såvida du inte tog ett nytt glas och upprepade samma procedur. När man gjort det här X antal timmar börjar man bli psyksikt instabil och helt slut i mun och käken.
  Jag tror klockan var runt sex på lördag morgon och jag hade inte kunnat sova en endaste sekund. Och jag skrek bara rätt ut! Jag höll bokstavligen på att bli helt tokig och jag har aldrig varit så nära att hoppa från Vallbybron som nu. Och om det är någon som tror att jag överdriver så tror ni fel! Jag hade konstiga tankar och den värsta sortens tortyr måste vara kombinationen av ständig smärta och inte kunna sova. Jag hade aldrig upplevt något liknande och jag har aldrig haft tandvärk. Jag försökte vara tuff och stå ut. Det hade jag gjort i flera veckor, men nu hade det blivit väldigt mycket sämre och jag var helt psykiskt slut och labil. Jag hade fått nog!
  Och lite komiskt också att det bara är 100 meter till Vallbybron och att man nu har alla möjligheter i världen att hoppa eftersom Vägverket f.n. renoverar bron. Räcket som sattes upp för flera år sedan kostade ett par miljoner och anledningen var enbart att så många tog sitt liv därifrån.
  Förra sommaren gjordes ett arbete där och på brons norra sida var en bit av räcket tillfälligt borta. Det räckte för att en person skulle ta sitt liv därifrån. Hur vet jag det här? Jo, farsan arbetar på Vägverket.

Det här smärtan jag hade kan omöjligt jämföras med att bryta en arm, tatueras eller bryta ett nyckelben som jag gjort. Det här var mycket värre! Jag lyckas på något konstigt, oförklarligt sätt däcka runt 09.00 på morgonen.
  Ett par timmar senare skulle jag vakna och det var tänkt att jag skulle ringa akut och 112. Det är faktiskt de rutinerna som gäller. Mellan 11.00-12.00 på helgerna är det 112 som gäller och visst är det konstigt? Man får sedan ett nummer och på Herrgärdet finns jouren.
  Jag vaknade lite sent och mår när jag vaknar bättre. Men det var en sanning med modifikation. Så fort jag började äta lite kom värken tillbaka!
  Jag sätter mig i bilen för att åka hem till farsan och få extra starka värktabletter.
Jag höll på att avlida i bilen av smärtorna! Hade inget vatten med.
Väl hemma hos honom blir det tabletter och vatten och jag ringer 112.
- Någon svarar SOS Alarm 112. Vad har hänt?
- Jag får bara fram "Akut tandvård".
- Hon svarar att tiden är ute och att jag inte kan nå någon på folktandvården som jag tillhör.
Hon ger mig tipset att försöka ringa någon privat tandläkare och hoppas på att de har jour och tar emot mig. Och att käka värktabletter ;-) En till max fyra sådana här tabletter skulle man ta på ett dygn. Jag tog säkert tio stycken på tolv timmar och hade fortfarande grymma smärtor! Och jag hade kunnat tagit många flera bara jag haft flera. Men nu ville jag försöka klara hela helgen.

På kvällen skulle jag kolla på film och äta med en kompis här hemma hos mig.
Och jag undrar vad kompisen tyckte om mitt sällskap? Jag sprang typ upp minst 15 gånger under filmen och drack vatten, pissade och spottade. Men det var mitt sätt att försöka överleva.
  Jag sov inget på hela den här natten heller. Och med endast ett par timmars sömn på två dygn är det inte svårt att förstå vad som rörde sig i huvudet. Föresten! På lördag hemma hos farsgubben fick jag tipset om att använda Corsodyl (munhålelösning) som kan köpas på Apoteket. Corsodyl är bakteriedödande och används före och efter operationer samt vid olika infektioner. Och det började sakta med säkert hjälpa mig även om jag då inte visste om det. Jag somnade och sov endast ett par timmar på söndag morgon. Men nu ringde jag akut till 112 mellan 11.00-12.00.
Hon som jag fick prata med var vänlig och förstående. De var beredda att ta emot mig. Men det skulle kosta en tusenlapp i jour + för det som de skulle göra. Och det var mer typ av smärtlindrande art. Jag skulle ända få uppsöka tandläkaren på måndag. För mig hade jag kunnat betala 20 000:- för att bli kvitt det här, men vi kom ända överens att jag skulle försöka klara mig till måndag morgon. Senare när jag lagt på och klockan slagit 12.00 ångrade jag mig och tänkte ändå åka ner till Herrgärdet och försöka få hjälp ...
  Senare på kvällen började jag konstigt, hastigt och lustigt må bättre. Klockan var 19.30 och jag fick samtidigt beskedet om att Pernilla Hellgrens mördare var fast efter åtta långa år. Ett fall som berört mig mycket. Men det är en annan historia ...

Vad kan man lära sig av följande krönika?
Sök råd av andra! Hade jag inte fått tipset på Corsodyl hade jag fått gjort en rotfyllning för 4-5 000:- Jag hade fått besöka tandläkaren flera gånger ...
  Det är inte tufft att försöka spela Allan och tro att man klarar hur mycket smärta som helst. I mitt fall kunde det här ha kostat mig livet. Det är svårt att tro när man träffar mig i dag, men så var det! Jag var inte vid mina sinnes fulla bruk, som man ibland kan läsa/höra när tokstollar försöker skylla på någon anledning.

Fotnot: Jag går hos Folktandvården Bäckby som f.n. huserar på Viksäng p.g.a. ombyggnad. Har de senaste 4-5 åren haft ny tandläkare varje gång eftersom de unga verkar försvinna därifrån. Men hon jag har nu är riktigt bra! Har aldrig haft någon så noggrann tandläkare. Rekommenderas varmt! Namn? Hanna Löf ;-)