Vi är alla en del av samhället
Konstig gemenskap
I hela världen och i Sverige ser vi just nu att man drar ner resurser och sparkar folk till höger och vänster. Det är något som
drabbar oss alla indirekt eller direkt som att vi blir av med t.ex. jobbet.
Samtidigt så angriper det oss alla eftersom vi alla är en del av samhället.
Sjukvården drar ner och blir sämre, våra äldre får det sämre och sämre. Skolor, offentlig verksamhet, privata näringslivet.
Ja, alla drar ner! När folk inte har jobb eller blir drabbade så för det med sig mycket elände. Inte enbart ekonomiska
konsekvenser.
Samtidigt kan jag tycka. Vore det inte bättre om alla hade arbete? Jo, i den bästa av världar så.
För trots allt finns det arbeten åt alla kan jag tycka.
Det är bara att tänka efter! Vi skulle kunna dela på det som
finns och jag menar att många skulle kunna hjälpa andra människor vare sig det rör små eller stora barn, sjuka eller pensionärer.
Och det var bara ett exempel.
Livskvalité är så mycket mera än att bara arbeta sju till fyra. Jag tror vi alla skulle må mycket
bättre om vi tog ett eller två kliv tillbaka och slutade stressa. Men det är väldigt svårt! För när man är i ekorrhjulet är det
svårt att kliva ut. Och jag är själv en del av det ...
För på något sätt får vi alla vara med och betala för alla dem som inte har något arbete och det är många. Och då kan jag tycka att
det vore mycket bättre och mer värdigt att alla hade ett arbete.
Vare sig det är den där pensionären som vill ha någon att bara prata med eller få möjlighet att få en kort promenad runt kvarteret.
Denna korta promenad med sällskap kan vara dennes högste önskan. Till skillnad från oss som är starka och friska och som har helt
andra krav och mål. Men för den som inte kan, så uppskattas även det "lilla".
Till sist. Jag har inte lösningarna på världens problem. Men jag ville väcka er uppmärksamhet ...
Tack, för att ni läste!
//Peter
