Till minne!


Graffitimålning av okänd konstnär

"En människa dör först på riktigt när ingen minns henne."
Har en känd Västeråsare sagt en gång. Läs Karl-Erik Eckemark

Dessa tre människor nedan är alla begravda på Hovdestalunds kyrkogård i Västerås
och ett endast några hundra meter ifrån varandra.

Jag glömmer dem aldrig, men minns dem gärna ...

Min mormor ligger begravd här
Hon dog i början av sommaren 2007 drygt 90 år fyllda.
  1964 byggde min morfar och mormor en sommarstuga utanför Kolsva och vid sjön Lillsvan. Det här skulle bli min mormors paradis på jorden. Västerås saknade hon aldrig mera och det var här utanför Kolsva hon ville vara och leva. Hit skulle hon flytta permanent i slutet av 80-talet.
Lägenheten i Västerås var öde och endast ett ställe min morfar hade då han arbetade i Västerås. Det var denna lägenhet jag senare skulle köpa och flytta till ...
  Det skiljde 14 år mellan morfar och mormor. Mormor var äldre ;-)
  Min morfar är en person jag tycker väldigt mycket om. Han bor fortfarande kvar i stugan vid vattnet. Och min förhoppning är att den aldrig kommer att säljas utan stanna kvar i familjen.
  Jag skulle kunna berätta en hel del om mormor, men det jag minns mest är alla våra fisketurer när jag var liten. På somrarna var vi ute i princip varje dag!

När morsan var liten träffade min mormor en ny man och det är väl honom som jag sett som min morfar eller jag har väl haft två stycken! Men min biologiska hade jag inte mycket kontakt med. Han dog år 1999 och är begravd i Dalarna. Jag tror mamma har endast ett kort på honom och mig. Ett från servicehuset hade bodde på och jag var drygt 20 år. Jag tror hon är ganska rädd om det kortet ...


Mormor och mamma


Mormor och jag på Sevallagatan!


Mormor och jag


Morfar och morsans dåvarande man.

Notera sjöutsikten och stigen ner till båtbryggan ;-)

Här finns min farmor
Min farmor var väldens snällaste! Hon var alltid glad och lagade världens godaste mat. Och berättade bra historier med stor inlevelse. Jag vet inte mer vad man ska säga?
Hon var bara bäst helt enkelt!
  Hon arbetade fram till hennes pension på bland annat det klassiska konditoriet Brogården och det vet väl alla här i stan var det ligger. Brogården finns i genuin källarmiljö med anor från mitten på 1800-talet - Där Svartån rinner under Stora gatan ...

    
Klassiska konditoriet Brogården!


Jag och farmor


Farmor och jag

Likadant med min biologiska farfar. Men han har jag aldrig ens träffat!
Han försvann tidigt när min pappa och hans syster var små.

Här ligger Stefan begravd
Jag har tidigare skrivit om honom i krönikan --> Bli aldrig en bitter jävel!
  Stefan var en otroligt ödmjuk och fin kille som växte upp under knapra förhållande och i brottningen hittade han en given identitet. Han var en av Sveriges mest lovande brottare och hade säkerligen blivit en landslagsman och en möjlig framtida guldmedaljör i OS.
Men ödet ville annat och i april 1986 blott 16 år gammal förolyckades Stefan mycket tragiskt i en svår minibussolycka som krävde tre människors liv. Och gjorde ett litet spädbarn föräldralöst. En resa jag själv för övrigt skulle varit med på ...


R.I.P. Simon

Det har gått drygt ett år sedan vår älskade katt Simon gick bort.
Och den här skylten gjorde jag till honom. Simon är begravd på min morfars tomt ute på landet. Ett plats Simon älskade att vara på somrarna.
  Simon var av den ovanliga rasen turisk van. Läs mer om den rasen --> här
  Han var världens snällaste katt och aldrig någonsin under alla hans år hörde jag honom fräsa eller morra. Simon! Vi glömmer dig aldrig och du kommer alltid leva kvar i våra minnen. //Peter med tårar i ögonen