Mål 2010

Det är nu snart fem månader sedan jag gick ut på hemsidan och berättade om mina mål för 2010. Det kommer inte bli lätt, men vem har sagt att det ska vara lätt?

Jakten har för länge sedan börjat och nu är det "bara" mindre än två veckor kvar till Stockholm maraton - Det största av dem alla och det som hela tiden varit huvudmålet ...

Jag vet inte vad Ni tycker eller tror. Någon kanske säger:
"Jaha, han får väl hålla på bäst han vill om han tycker det är så kul".

Medan en annan tycker:
"Ja, det där klarar han nog och så får han glänsa lite på bloggen i sommar.
Och det mår han säkert bara bra av ..."

Oavsett vad ni tycker eller tror är, så är det här det tuffaste mål jag någonsin satt upp och jag vet att allt, precis allt behöver klaffa för att jag skulle kunna fixa det.

Om vi börjar med det kanske lättaste, viktmålet.
Hade det bara varit för det, så hade det nog inte varit någon match eller jo, det är det väl. Men att gå ner tio kilo och på rätt sätt är ganska mycket och framför allt när jag börjat träna så hårt!
   Förhoppningsvis omvandlas fett till muskler och alla vet väl att det sistnämnda väger mera.

Många som börjar träna blir förvånade då de räknat med att gå ner i vikt, men tvärtom går upp. Dock så får konditionsträning med sig mycket gott. Om vi håller oss till vikten så ökar förbränningen avsevärt. Jag kan med andra ord stoppa i mig mycket mera och det måste jag också göra. Annars kan träningen få motsatt effekt! Men framför allt gäller det också att tillföra kroppen rätt saker i form av kolhydrater, protein, fett och även vitaminer.
Det här är en inte helt lätt balans ska ni veta. Det är en sak att dra två mil löpning, men sedan gäller det att känna sin kropp och veta när man behöver vila, återhämtning och vad man ska fylla på med. Och kom ihåg att träning bryter ner kroppen ...

När jag för ungefär 2,5 år sedan gick ner till 75 kilo tog jag de sista tre-fyra på ren vätska. Det är inte bra! Och det slutar alltid skulle jag vilja säga att man äter och dricker upp sig mer än vad man vägde innan. Nu behöver jag alltså gå ner på rätt sätt annars så äventyrar jag verkligen min marathonstart.

För att ta en jämförelse. Sveriges kanske kändaste löpare just nu i Mostafa Mohamed är ingen utpräglad marathonlöpare, men han är ungefär lika lång som jag och väger 52 kilo ;-) Ju lättare du är desto fortare kan du löpa ...

Lite kort om loppen i "Mål 2010"


Sälenbacken i Berga By
Vasaloppet
Är väl kanske det jag fruktade mest. På så sätt att jag inte är någon skidåkare från grunden. Jag är nybörjare! Och har dålig teknik och då spelar det ingen jättebetydelse att jag har bra kondis och kan springa långt.

Jag vet att har jag dåliga skidor (bakhalt och inget glid), samt att om det är dåligt väder och med dåliga spår ska kan det bli riktigt tufft. Kanske krånglar dessutom utrustningen och kroppen är inte på hugget ...

Miljön och hela arrangemanget runt Vasaloppet är helt nytt för mig och det gör naturligtvis att anspänningen ökar. Att jag inte skulle klara det finns dock inte på kartan.
   Jag ska inte heller på något sätt nervärdera min kapacitet! Det finns dom som har mycket bättre skidteknik än jag, men de behöver nödvändigtvis inte åka fortare än mig för det eller klara ett Vasalopp. Jag vet att jag är seg, stark och har en vilja av stål och jag säger som Wassberg gjorde på 80-talet: "Jag skiter i smärtgränsen!"

Loppet är som många redan vet redan genomfört och mer kan läsas i krönikan Vasaloppets "Öppna Spår" 2010 --> här

Ultra50k
Banan som delvis går på Lidingöloppets spår är tuff och med en hel del backar, bland annat passeras den beryktade Abborrbacken 2 gånger i U50K, en gång i 26K. Första passeringen sker efter ca 5,5 km och andra efter ca 44,0 km. Terrängen på banan är mestadels lätt av typen stig/parkstig och går över stora delar av ön.


Läs mer --> här

Maxtid 8 timmar. Rep kommer att dras vid 2 st. stationer (berör ej klassen 26K).
Under loppet passerar U50K 13 st. vätskekontroller där det serveras vatten, Poweradesportdryck, bananer, AXA-produkter, smörgåsar m.m.
En del kontroller har även varm mat eller dryck.

Att springa så här långt är mycket tufft! marathon.se har t.ex. --> här satt upp tio mål där man anser att göra det här är en svårighetsgrad: 9 av 10 möjliga.

Svårigheten att springa/jogga så länge som möjligt och gå minsta tänkbara.
Klara sig från loppet utan skador eller bestående men. Gränsen för ultralopp brukar sättas när loppen är över 42 195 meter långa. Att springa längre än maratondistansen kan vara att flytta en mental gräns för vad som kan vara möjligt.

Loppet är genomfört och mer kan läsas --> här (gå till 8 maj).

"Stockholm marathon"
Det största loppet av dem alla enligt mig. Ingen annanstans i Sverige som amatör kan du få uppleva något liknande. Det här är det närmsta en idrottsstjärna jag och många andra kan komma.

Massor av publik! 20 000 löpare från hela världen och du springer på en bana som är sagolikt vacker.

"Årets kraftprov" och en rejäl utmaning vare sig du är världselit eller amatör.

Stockholm Marathon kilometer för kilometer
Följ med på en tur längs den vackra maratonbanan genom Stockholm.
Här är en utförlig beskrivning av loppet kilometer för kilometer.
Karta över banan hittar du --> här


Stockholms olympiastadion


Stadion byggdes 1910–1912

Nordens största maraton är väldigt välorganiserad och bjuder på fantastiska omgivningar och en bana som avslutas på olympiskt vis med en runda på stadion fylld av publik.

Ett par hundra tusen åskådare följer tävlingen på plats i centrala Stockholm som delvis är avstängd för biltrafik och mycket större än så här kan det inte bli enligt mig.
Det här är det största och häftigaste du kan göra. Därmed inte sagt det jobbigaste ...

Det är otroligt mycket som behöver klaffa för att man ska lyckas i ett maratonlopp.
Det är otroligt små marginaler. Jag brukar säga att maraton handlar om att minimera riskerna att misslyckas.


Året är 1992 och en blott 19-årig yngling har precis genomfört sitt andra maratonlopp.
Loppet skulle utveckla sig till en riktig pina - I den "extremt" tryckande värmen.
Nästan 30 grader i skuggan. Jag "väggade" fullständigt efter otroligt dåliga förberedelser! Men jag var ung och oerfaren.
Mer om det en annan gång i krönikan: "Hur det en gång började".


Fortfarande 1992. Jag har "bara" ett 20-tal meter kvar och har varit ute i
över fyra timmar och 30 minuter. Och jag är totalt slutkörd ...

På kortet verkar det som jag sprang i en vanlig bomullströja.
Vilket är en dödsynd då bomull drar åt sig fukt och blir tung ;-)

Mycket spelar roll
Det spelar liksom ingen roll om du är i världens kanonform den 5 juni och så går du ut i ett litet för hårt utgångstempo eller dricker t.ex. för lite vatten. För då kommer du garanterat få tugga asfalt förr eller senare. Och det kan innebära att du tappar fullständigt och kanske inte ens kommer i mål.

Marginalerna är hårfina och jag skulle kunna räkna upp 100 saker och mer därtill som skulle kunna gå fel. Samtidigt är det här tjusningen. Att hela tiden ligga på gränsen av vad kroppen tål och pressa sig till det yttersta. Det handlar om självplågeri och i mitt fall har jag satt upp att jag inte bara ska springa runt marathonbanan som är mer än nog för många. Nej, den här fjärde gången ska jag inte bara gå ner tio kilo i vikt - Jag ska dessutom försöka göra en tid jag aldrig tidigare varit i närheten av. Jag ska försöka göra under 3 timmar och 30 minuter och det innebär att jag måste hålla ett miltempo på strax under 50 minuter och jag ska dessutom göra det i över fyra mil. Det är jävligt tufft!

Jag vet att precis allt och mer därtill behöver klaffa för att jag ska ha en chans.
Och kanske även om allt klaffar så kanske det inte går ändå ...


Utsikt mot Gamla stan och Skeppsbron


Centralstation under maran

Jag tycker alla och det är lätt att glömma som ställer om och springer är hjältar.
Vi har alla olika förutsättningar om det sedan är ålder, träningsbakgrund eller hur mycket vi väger spelar ingen roll.

OBS! Två veckor efter maran kommer så Vätternrundan och sedan rullar det på med simningen i juli. Jag ber att få återkomma till dem sakerna.

Jag har också börjat titta på "Mål 2011". Jag tänkte tio stycken väl avgränsade mål skulle komma upp på nyårsdagen och ett kan jag avslöja redan nu - Det blir att slå Thomas på Vasaloppet ... *ler*
Väl mött senare!!
//Peter