Historien om ett namn

Det finns många historier om mig och jag ska nu berätta den om hur jag fick mitt namn. Kärt barn har många namn heter det ju.

Jag föddes som "Peter Lars Erik Bengtsson". Efternamnet efter farsan! Lite ovanligt eftersom mamma heter Eriksson, men pappa och mamma var aldrig gifta.
  Men som jag uppfattat saken ska barn få mors efternamn om föräldrarna inte är gifta och om inget annat sägs.
  Varför det blev Bengtsson för mig har jag ingen aning om! ;-) Men jag kommer ihåg att breven till mig och målsman (som det så fint heter!) brukade innehålla Eriksson efter med någon konstig parentes med klamrar.
Bilden --> Tre veckor på mammas axel!

När jag låg i lumpen kom jag på idén att byta efternamn och tog då min mammas. Det fanns absolut inget schism bakom detta utan jag tyckte bara det lät bättre. Så jävla enkelt var det faktiskt.
  Några tyckte det var konstigt (Att byta från ett inte så vanligt efternamn till ett av Sveriges vanligaste). Och jag vet inte vad tjocka släkten tyckte.
De ansåg säkert det som märkligt och att jag måhända valt sida. Men så var det absolut inte!
  Men jag har alltid gått mina egna vägar och gjort det som fallit mig i smaken. Både på gott och ont, men jag har också lärt mig av misstagen.
  Och hade någon frågat, så hade jag också svarat på frågan om varför.

Det blev aldrig Netzel
Under hela min vuxna period har det annars pratats om att ta morfars efternamn och det är morsan som snackat om det. Till saken den hör att morfar inte är min biologiska morfar och det har väl komplicerat bytet en aning och det var svårare förut tror jag. Det är min uppfattning i alla fall!
  Morfars efternamn är Netzel som är tyskt och som dryga 200 stycken innehar i Sverige.

Peter Eriksson Sveriges vanligaste??
På mitt gamla jobb fick jag så tillslut höra av "Fritte" att Peter och Eriksson i kombination skulle vara Sverige vanligaste namn! Jag har ingen aning om så är fallet, men det är ju ganska vanligt. Tittar man t.ex. i Västerås på ratsit.se så finns det i alla fall ett 25-tal med det namnet!
  Jag började då spana på att ta något eget och började fundera helt själv.
Efter en stunds funderade var jag klar. Det blir "Drakenstierna" (!)

Jag mejlade då "Patent- och registreringsverket" (PRV) och jag fick ett muntligt besked att det skulle vara grönt. Lugnt alltså. Sagt och gjort. Jag betalade in dryga tusenlappen till PRV och skrev en formell ansökan.
  Månaderna gick och tillslut efter säkert närmare tre månader kom beskedet. Mitt efternamn hade avslagits då det var ett adligt efternamn. Visserligen utdött sedan ett par hundra år tillbaka, men ändå! Det muntliga OK:et var inte värt mycket. Här tror jag att om jag hade varit "finare" och "kändare", så hade jag fått grönt ljus, men nu blev det neeej!

Eftersom jag redan betalat hade jag förtur på nästa ansökan.
Började då blädda i den efternamnsförslagsbok från PRV som bland annat finns på nätet, men även kan lånas på biblioteket. Hade några förslag, men när min morfar tyckte Balonius lät bäst var valet självklart. Jag har alltid sett upp till honom och det gjorde jag den här gången också.
Se några efternamnsförslag från PRV --> här

Många brukar fråga om mitt efternamn och då kan det låta så här.
- Balonius är inte det ganska ovanligt?
- Jo, svarar jag. Ibland utvecklar jag självmant även om jag på senare tid börjat vänta på en följdfråga som inte alltid kommer.
  Men personligen hade jag velat veta varifrån det kommer och hur många som heter det. Och i mitt fall är det bara jag och ingen annan kan ta det. Men det är inget jag slår mig för bröstet för. Jag är samma kille som tidigare och gör ingen stor sak av det här. Mest en kul grej och visst är det mycket roligare att ha något eget och man försvinner inte på samma sätt i mängden bland alla andra.

När jag sökte till terminalen fick jag reda av Tomas som då kände en lagledare på terminalen att det skulle vara en för honom okänd kille med ett utländskt namn. Och den killen var alltså jag ;-)

När jag reggade balonius.se tänkte jag göra samma sak med balonius.com
Men eftersom man inte kunde peka den domänen från mitt webbhotell till balonius.se så lät jag bli. Och i dag är det ett forum för något väldigt suspekt! Grrrrr! Varumärkesintrång kallar jag det

Fotnot: Många gamla polare från t.ex. skolan, innebandyn och brottningen har av naturliga skäl fortsatt att kalla min "Bengan" efter Bengtsson trots mina namnbyten.

Tack, för att ni läste!
//Peter