"För att bli "lycklig" och kär kan man inte alltid vandra den snabbaste vägen ..."
Vem passar Du ihop med?
Och vem man passar ihop med är ju inte helt enkelt att veta ...
Det här med relationer tycker jag är mycket intressant!
Jag kan fundera på hur folk träffas. Jag menar - hur fick just de där ihop det!??
I dagens samhälle med detta enorma smörgåsbord med alla läckerheter så finns alla möjligheter i världen och utbudet är närmast gigantiskt.
Därför kan det tyckas konstigt att det finns så många ensamhushåll och singlar.
Men jag tror vi har att göra med ett samhälle som är i förändring där normer och värderingar bli annorlunda och det är
inget fel i det och vi är alla en del i just den förändringen.
Men kanske har det också att göra med att kraven ökar och att många blir kräsnare.
För 50 år sedan var man gift när man var 20. Man bodde självklart ihop och fick sedan i rask takt barn tillsammans. Annars var något fel.
Det har hänt mycket på 50 år och visst var det så att det var andra tider då.
Kvinnan var mer beroende av mannen med tanke på
försörjning och tradition.
En kvinna som inte var gift och hade barn innan hon var 30, ja kanske t.o.m. 25 eller ännu yngre ansågs som det
var något fel på.
- Tack, och lov har detta synsätt försvunnit i alla fall i vårt svenska samhälle. Men tack vare eller hur man nu ska
se på det så har tjejerna blivit mer självständiga och det är naturligtvis bra!
Men sett i perspektiv på kärnfamiljen kan det här med två så självständiga och starka individer ställa till det och jag kan tycka att
många par i dag ger upp för lätt.
Jag säger inte att jag har rätt, men jag kan tycka det och det är känslan jag har.
Och varför är det i så fall så? Och är verkligen gräset så mycket grönare på andra sidan?
Jag tror inte det och jag tror många
ger upp för lätt och sedan får man liksom börja om med allt.
Men man har ju redan gett upp och gjort si och så och då är det svårt att ställa saker till rätta och för att komma över någon,
så kan man ta någon bara för att.
- Men varför sätta sig i situationen från allra första början?!? ;-)
Jag tror familjeterapi är bra. Framför allt om man har barn tillsammans och jag skulle önska att fler par ändå
försökte i stället för att kasta in handduken. Detta är mitt synsätt och grundvärdering!
Jag värnar kärnfamiljen där jag tror det bästa (generellt) är både en pappa och mamma som håller ihop och jag träffar gärna
någon jag lever resten av mitt liv med. Absolut!
Jag tror inte riktigt på dem som säger att de vill vara och bo själva. Det är en nog sanning med modifikation!
Dock så tror jag det är nyttigt och bra att bo och vara själv i vissa perioder i ens liv. Men att säga exakt hur
detta skulle kunna se ut är svårt att säga. Det beror liksom mycket på och vi är alla olika.
För mig själv är jag beredd att ta steg nummer två, men när det kan ske vet jag inte.
Det kan bli om ett år,
men också om tre år. Men det viktiga är att jag börjat förlika mig med tanken och är redo att ta steget ...
Jag tror också (inte för att låta som en professor) men att tjejer i synnerhet skulle tjäna mer på att söka mer aktivt
efter den stora kärleken i stället för att vänta på att killen ska göra det där och ta första steget.
Att söka "aktivt" är inte att likställa med att ha en profil på en dejtingsajt och passivt vänta -
Utan att själv ge sig ut och leta. Att själv ta kontakt med fem killar som man tycker verkar bra.
Att söka "aktivt" tycker jag inte heller är att gå ut på krogen på vinst och förlust två gånger i månaden.
Nej, jag vill ha lite mer tanke och struktur bakom ...
För en tjej räcker det många gånger bara med att säga "Hej!"
Är killen någorlunda smart och intresserad så tar han vidare kontakt.
Kanske inte direkt eller de första gångerna,
men jag tror ni fattar vad jag menar ;-)
Det gäller ju också att bjuda till och det gäller båda könen. Det får inte bli ett spel eller för mycket prestige.
För det är aldrig bra!
Fika utan baktankar
Visst kan man bjuda en tjej/kille på fika eller bio utan några baktankar eller funderingar på att bli ihop.
Jag har flera stycken tjejer jag skulle vilja hitta på saker med, men det var just det där ;-)
Det kan ju vara på kompisnivå, men också ett sätt att pejla av om det kan bli något.
Sedan finns det också personer man gillar som kompisar och tjejen som jag bjöd på fika i tisdags kväll på
"Cornetto bar" har ju kille och vi vet båda vad som gäller.
Men lik förbannat kan jag tycka väldigt bra om henne!
Svårare för en kille
För mig som kille behövs mer för att jag ska lyckas i mina kontakter med tjejer.
Som kille är jag mer eller mindre chanslös om jag inte kan ta första steget eller initiativet.
Okej, jag spetsar det lite. Jag har faktiskt blivit uppraggad! Men jag tror det finns många tjejer
som aldrig raggat eller tagit första steget, men som ändå har och haft pojkvänner. Klart det är så!
Men däremot har det ju inte så där jätteofta (har det hänt? ;-) att någon tjej spontanbjudit mig på en fika som kan liknas
en dejt.
Däremot har väl jag gjort det några gånger. En rolig episod är tjejen jag för dryga tio år sedan bjöd ut,
men som nobbade för att hon var upptagen. Jag försökte sedan med något års mellanrum ytterligare två gånger, men det var lika mycket
nej då och i dag bor hon i Stockholm ;-)
Ett talesätt ska också lyda att det är tjejen som väljer kille, men att hon gärna låter killen tro att det var han
som valde henne. Det är ett väldigt intressant påstående och jag har funderat mycket på det.
När jag säger att tjejer skulle ragga mera själva och tjäna på det menar jag att tittar vi på hur det ser ut på
krogen är det oftast killen som bjuder på en drink eller bjuder upp. Naturligtvis vet tjejerna det!
Och att det ofta räcker med att klä sig lite piffigt och vara på rätt-plats-vid-rätt-tillfälle.
Varför riskera nobben och tappa ansiktet om det är någon annan som tar första steget?
Jag skulle också utnyttja detta om jag kunde, men det funkar inte för mig ;-)
Det här medför dock vissa problem enligt mig och jag skulle uppskatta att ungefär 10-15 procent av killarna på
krogen är duktiga, attraktiva och aktiva krograggare. Problemet är alltså att jag tror att många tjejer träffar fel sorters
killar ute. Men det är en bara en känsla jag har och kanske lever jag kvar i gamla värderingar.
Om jag pratar om mig själv så är jag en förbannat dålig raggare och dessutom blyg!
Blyg kanske låter konstigt men så är det. Jag kan också tycka det är konstigt att ragga på någon man inte känner eller
"kompis" med för den delen! Det sistnämnda kan ju liksom bli pinsamt och man rör sig i samma kretsar
och har samma vänner.
För att spinna vidare på det här, så har jag många killkompisar som är precis som jag, men likförbannat
kan de vara bra killar. Naturligtvis!
Vi kan snacka om att just i kväll så skulle vi vilja ha en tjej halvt på allvar halvt på skämt, men allt som oftast
blir det ingenting och bara tomt prat.
Men titta nästa gång en tjej säger likadant. De lyckas om de vill ;-)
Nu är det ju inte så jävla enkelt att bara för att en tjej säger "Hej!" så är hon intresserad.
Nej, då skulle det bli mycket jobbigt *skratt* Men ett "Hej!" visar ju lite att man finns och betyder något.
Ett sätt att visa respekt och ett första steg måhända. Att liksom bara gå förbi någon och titta åt ett annat
håll funkar ju inte. Att hålla på med ett spel och spela t.ex. svårfångad är inte heller att rekommendera.
Inte på mig i alla fall!
Kommunikation är också otroligt viktigt i alla slags förhållanden.
Är det något som man stör sig på eller tycker om
varför inte då säga det? - Jag är ingen tankeläsare och jag vet att det finns flera tjejer som
jag varit intresserad av och som var intresserad av mig, men som det inte blivit något med eftersom det
brustit i kommunikation. Jag idkar självkritik, absolut! Jag är lika mycket delaktig eller skyldig om man vill säga så.
En antydan på någonting ...
Visst har tjejer X antal gånger gett mig vinkar och hintar, men eftersom jag är så förbannat trög har jag sällan fattat och än mindre har
det blivit något.
En komisk sak inträffade för X antal år sedan *skratt* Jag hade dejtat en tjej, men sedan
hade det väl inte blivit något. Jag var väl inte jätteintresserad ska väl tilläggas när hon plötsligt frågar mig om hon kunde
sova över. Klockan var mycket och jag sade:
"Ja, visst. Inga problem."
Det kändes helt naturligt för mig. Vi hamnar i samma säng helt nyktra och det var väl inget konstigt tyckte jag.
Jag hade frågat och erbjudit henne min sovplats.
Plötsligt säger hon att alla hennes andra killkompisar vill och försöker få henne i säng.
Jag fattar ingenting och säger väl bara "Jaha" typ innan jag byter samtalsämne.
- Om det blev någonting? Ja, utgången tror jag ni kan räkna ut själva och även vad som hände sen ...
Så här i efterhand kan jag tycka det var kul. Samtidigt ska väl jag om någon ha en käftsmäll för att vara trög.
Och om man inte vill ska man väl ha stake att kunna säga det.
Jag lyssnade på relationsrådet på P3 och det kan ibland vara ganska intressant.
Jag blev dock lite förbannad sist då en jättegullig tjej ringde in.
Hon var inte så gammal, men lät väldigt klok och förståndig. Hon hade problem med en kille som hon var väldigt kär i
och hon mådde jättebra i hans närhet. Problemet var att han var osäker och velig och hon hade fått rådet av vänner att vänta ut honom
och det hade väl funkat för att sedan bli samma visa igen. Nu ville han återigen träffa henne och hon visste inte vad hon skulle göra.
Relationsrådets tjejer varav den ena som jag inte vet namnet på basunerade ut.
"Du ska inte vara hans bakispizza! Du är troligen värd någon bättre".
- När jag hörde det blev jag förbannad. Dels att hon lät så jävla säker och arrogant.
Visst hade tjejen blivit dåligt behandlad,
men uttalande hon sig för tjejens bästa eller vad då? Och det är ju en jävla skillnad!
Vad som är bra för mig eller dig behöver ju inte nödvändigtvis vara för någon annan. Det jag säger är alltså att
för P3 tjejen så betydde den här killen ingenting och hon var helt på det klara med vad hon skulle göra,
men nu var det tjejen som ringde som det gällde och inte henne själv.
Sedan är det så. Hur konkret hade hon varit med hur hon kände för honom?
Jag är inte lika säker på att hon hade varit så konkret. Och jag säger det återigen! Har gjort det flera gånger
tidigare och kommer göra det igen. Killar är förbannat tröga och de fattar inte om man inte är konkret!
Och jag ska definiera KONKRET för alla tjejer. Det är att säga något rakt och tydligt.
T.ex. "Jag är kär i dig". "Jag skulle vilja ta en fika med dig i kväll" "Och nu vill jag åka till McDonalds och äta" etc. "
Att säga att man börjar bli hungrig när man åker förbi samma McDonaldsskylt eller att råka vara på samma plats vid samma tillfälle
räcker inte för mig att vara konkret.
Det är inte ens säkert att en kille fattar ens om en tjej säger att hon tycker om honom.
För det kan man ju göra på flera olika sätt, eller hur? ;-)
"Ibland gör man rätt ibland gör man fel - Lev med det."
Sedan har också många tjejer en förkärlek till att dizza oss killar när vi inte fattar och det är jag svårt
allergisk emot. Det gör mig förbannad! Jag fattar inte när jag inte får svar på t.ex. SMS utan jag blir bara mer förvirrad.
Då kan jag börja tänka om jag se ge henne tid och ligga lågt. Ska jag säga förlåt eller ska jag ringa upp eller ska jag ge henne
en blomma. Allt som oftast blir allt fel ändå just därför att vi inte förstår varandra.
Och att fråga vad det är gör situationen bara än värre!
Man kan aldrig få någon garanti på att man valt rätt partner.
Men jag tror det jag citerat ovanför krönikans rubrik från mig själv kan leda till eftertanke.
För det är väl skillnad på att var kär och kär? Åtminstone tycker jag det.
Jag skulle personligen ha väldigt svårt att ta någon bara för att. Och det har jag väl bevisat vid det här laget.
Har ju inte presenterat allt för många tjejer för mina nära och kära, men när jag väl gjort det har det varit allvar och
med någon jag skulle kunna leva resten av mitt liv med. Jag vill bli "riktigt" kär och träffa någon bra. Jag har höga krav och
allra mest på mig själv!
Vad behövs i ett förhållande
Det gäller bland annat att förbli nyfikna på varandra, att vilja ha förtrolighet, närhet och sex.
Att man kan tala om det mesta och utgöra ett bra team. Ha kul ihop och göra saker tillsammans!
Men även kunna göra saker med kompisar och på egen hand.
Att även kunna få ha tråkigt och inte göra någonting och typ bara få vara utan en massa krav och
"måsten" tror jag också är oerhört viktigt! I alla fall för mig ;-)
Det finns också många saker som jag i princip tycker är helt oviktiga i ett förhållande.
Men lite mer om det någon annan gång kanske.
Förresten det här ska inte på något vis vara en kontaktannons!
Vem passar just mig?
I lördags när jag var ute med några killkompisar som alla var singlar som jag blev det naturligtvis mycket
snack om sport och tjejer.
Jag kunde inte låta bli att fråga dem vilka de trodde jag skulle passa ihop med.
Jag fick två olika namn och det var ganska häftigt ;-) Det här var inga filmstjärnor om ni trodde det utan helt vanliga tjejer. Men likförbannat två bra tjejer!
Jag började sedan fundera på varför de valt just de
här tjejerna, men jag frågade inte och det skulle jag nog gjort *Ler*
Just det här med att tipsa och hjälpa varandra tror jag faktiskt på! Idén är ganska intressant och det gäller båda könen och
för alla som är singlar. Så grabbar och tjejer! Hjälp oss stackars singlar med att para ihop oss och vem tror ni just jag
passar med? ;-)
Summa samarium
Om jag ska försöka sammanfatta det jag skrivit, så skulle jag vilja trycka på några saker.
För det första på rak och tydlig kommunikation! Det är oerhört viktigt i alla slags relationer.
Det är också viktigt att veta att killar och tjejer är olika. Bra, va? ;-)
Vi tänker olika och agerar också olika. Det är både på gott och ont. Och man kan inte säga att någon har mer
eller mindre rätt ...
Kommer någon med ett problem till mig, så försöker jag alltid lyssna noga.
Visst! Jag gör ofta felet att försöka lösa problemet
(typiskt manligt!) medan tjejer mer vill att man ska lyssna och hålla med.
Tack, för att Ni läste och lycka till med kärleken!!
//Peter
